Gårdagens stora upplevelse var musik- och ståuppshowen "Fyra lyckliga män" på Scalateatern i Stockholm. Tre timmar inklusive paus och inte en bortkastad minut. Genialt, roligt, tänkvärt och musikaliskt. Om den dyker upp någonstans, gå och se den. Lasse Eriksson, Jacke Sjödin, Staffan Lindberg och Erik Lidholm heter de fyra lyckliga männen, som gjorde publiken mycket lycklig. TV borde spela in den, men frågan är hur man skall kunna förmedla en del av numren i rutan.

  Vi hade en otrolig tur. Det här var en extra insatt föreställning och ingen vet när och om showen dyker upp igen. Ännu större tur hade det finlandsavenska par, som intog platserna bredvid oss minuten innan det började. De hade flanerat förbi tre minuter i tre, på väg till något obestämt matställa, och undrat vad som var på gång. De bestämde sig snabbt, fick två icke uthämtade biljetter och var överlyckliga,när vi pratades vid i pausen.

Dagen innebär en spelning för PRO i Norrtälje tillsammans med Ewa. Vi skall bjuda på en visknippa med lite eget och lite marknadsanpassad repertoar och lite folkmusik. Det är marknad i stan om en dryg vecka, första onsdagen i oktober. Spelningen är i Folkets hus, som är den mest arbetsamma lokalen av alla att uppträda i, därför att det är ett elände att få in all utrustning uppför trappor och långt att bära. Begriper inte att man inte satsade på ett annat läge eller ordnade en hiss till scenen, när man senast renoverade detta hus.

Just hemkommen från spelning för PRO på hemorten. Fullt hus i församlingshemmet och de verkade uppskatta min anrättning, som bestod av några trubadurvisor, ett par traderade bondkomikervisor och tre låtar på nyckelharpa med lite historier till. Endast tre riktigt bekanta ansikten, så jag nådde i stort sett en helt ny publik.

Vår kör drog igång med en heldagsövning förlagd till Ekebyholmskolan utanför Rimbo. Skolan och det gamla slottet ägs sedan trettiotalet av Adventistsamfundet och har den berömde dirigenten Herbert Blomstedt som en stor intressent och stöttare. Han har skänkt mycket stora summor till upprustningen av den gamla biblioteksbyggnaden, med entré i grekisk stil med pelare och joniska kapitäl.

  Vi fick inta lunch i skolans matsal inne på slottet och blev guidade till "Kungsrummet", som var mycket vackert dekormålat både på väggarna och i taket. Där kunde man i friser runt väggarna bland annat se bilder av många olika hantverkare och musiker med dåtidens instrument, fiddlor, vevlira och nyckelharpa.

  Slottet byggdes en gång av Arvid Horn och gick i arv till sonen. Sedan har andra ätter tagit över, tills adventistsamfundet köpte in egendomen till ett överkomlit pris mitt under depressionstiden.

  Själva körövningen försigick utan större ovationer och själv var jag för dagen rätt låg till sinnet, delvis på grund av värk och därmed störd sömn. Trolig obalans i medicineringen igen och uppenbart karpaltunnelsyndrom i högre hand. Det stör mitt hantverk men lyckligtvis inte spelningen nämnvärt. Husläkarkontakt beställd till i morgon.

Har i dag ägnat en stund av dagen åt Folkmusikfestivalen på Vikingabyn Storholmen utanför Norrtälje: http://www.storholmen.org/web/page/4?cNode=0

Regnet öste ned stundtals och temperaturen ute nådde inte upp till mer än tolv-tretton grader, men inne i den stora samlingssalen värmde både musiken och de levande ljusen. Ett stort antal grupper med yngre musiker, som fastnat för urtida instrumentklanger, avlöste varandra hela eftermiddagen och lär fortsätta till mitt i natten. Här fick man verkligen tillfälle att stifta bekantskap med ny musik med gamla rötter. Vevlira, säckpipa, flöjter och nyckelharpa blandades med trummor, fiol, cello och kontrabasi olika kombinationer.

  En duo, med det märkliga namnet "75 öre pepparkakor i en papperspåse".

spelade nyckelharpa och cello tillsammans på ett sätt som vi aldrig hört förut och som var helt hänförande. Ivan Monthan och hans fru Hanna Stenlund har hittat sin egen musik med fantastiska svängningar både i rytmik, harmonier och känslor. De turas om att ackompanjera varandras melodislingor på ett häpnadsväckande sätt, som jag unnar många att få lyssna till. Ni kan hitta deras skivor på: http://www.75ore.se/

Jag har tidiga minnen av Dompans orkester, då de spelade "Jazz under stjärnorna" från Sollidenscenen på Skansen. Jag tror det var tidigt 1960-tal. Det var högtidsstunder framför radioapparaten. Sen har han ju alltid funnits med i dom viktiga sammanhangen inom svensk jazz. Jag vet inte hur många skivor jag har, där man kan hitta hans namn, men det är många och alltid hörvärda.

  De försvinner en efter en, de som var med när jazzen slog igenom i Sverige. Som tur är finns de väl dokumenterade, men det är få i yngre generationer som kan inta en sådan plats i det svenska musiklivet som de hade, Arne Domnerus, Putte Vickman, Charlie Norman, Povel Ramel. Men vilket jam det an bli däruppe.

Tre dagar av bloggtystnad. Det betyder att dagarna varit fyllda av verksamhet. Nytt jobb har ramlat in i verkstaden, vilket tog en stor del av fredagen. Resten gick åt att förbereda lördagens spelning och kvällen ägnades åt Dobidoo på TV, detta mycket lekfulla musikprogram med gamla klipp ur TV-arkivet.

  Lördagen for jag en stund på auktion och gjorde ett fynd, ett par gamla käppar med silverbeslag. Den ena passar perfekt till min Engströmmundering.

  Därefter var det mingelspelning ett par timmar på ett bröllop ute vid Engelbrektstunet vid Vätösund. Sällskapet samlades på terassen utanför i väntan på brudparet och vi underhöll med folkmusik och skärgårdsvisor. Spelningen blev längre än tänkt, därför att brudgummen fått blodsockerfall när han skulle resa sig från altarringen och inte kommit upp, så allt blev lite försenat. Det gäller att ladda rätt för alla situationer. Vårt spel blev emellertid mycket uppskattat och flera utländska gäster intresserade sig extra för nyckelharpan.

  Söndagens förmiddag ägnades åt städning. Sen for jag till Häverödal på den traditionella spelmansstämman, som samlat många spelmän trots osäkert väderläge med regnskurar under förmiddagen. Det sken emellertid upp och allt spel kunde försiggå utomhus. Jag träffade gamla bekantingar och fick glädjen att uppleva att mina uppteckningar av Mosse-Fridolfs låtar tagits upp av andra och vandrar vidare.

  Själv bidrog jag till programmet med en gammal bondkomikervisa, som togs väldigt väl emot som omväxling till allt ensartat gruppspel. Jag spelade också en lite speciell låt på nyckelharpan, "Dalmarsch från Uppland", en låt som har en lite lustig historia att berätta som introduktion.

  Annars var uppspelets höjdpunkter "Världsmästaren på nyckelharpa" Henrik Eriksson, som spelade Sahlströmlåtar mycket fint och ett ekvilibristiskt stycke av Ivar Tallroth och sen trion "Prestos kapell", som bl.a spelade just en gammal "Hoppsare" efter Mosse-Fridolf. De har både bra skjuts i låtarna och fint stämspel.

  På kvällen åkte vi sedan till Vallentuna och var barnvakt åt lilla Tove för första gången. Det gick riktigt bra, fast hon blev ledsen när hon blev lagd att sova i sängen. Med lite vaggsång lugnade hon sig snart och när jag började tralla "Spel-Gulles lillpolska" blev det plötsligen tyst. Den har funkat som nattalåt åt mina egna ungar och funkade tydligen lika bra på barnbarnet.

  I dag har jag fått börja dagen med att elda i spisarna för att få lite värme inomhus. Endast två plusgrader ute i morse. Följer f.ö rapporteringen om orkanen "Gustav", som hotar att ödelägga New Orleans ännu en gång. "Do you know what it means to miss New Orleans"?

Det blev en mycket innehållsrik dag i går. Vi åkte till Skebo på en auktion ett par timmar på förmiddagen och sambon ropde in en gammal vagga, som jag av snickeriet och slitaget tror är mycket gammal, men lagad vid något senare tillfälle. Vi skall försöka spåra ursprunget, då den kommer från hennes fars hemtrakter i Ununge.

  Sen for jag själv till spelmansstämman i Lohärad, som begåvades med fantastiskt väder och många tillresta spelmän. Det blev ett omväxlande och bra program. Jag lyssnade mer än buskspelade, för ovanlighetens skull, och bidrog själv med ett par låtar på nyckelharpa och en på fiol till programet. Träffade flera gamla bekantingar och fick mot slutet en trevlig spelstund inne i köket med Lasse Winnersjö. Det blev mest dalalåtar på fiolen.

  En ovanligt stor del av spelmännen förflyttade sig sedan till kyrkan där det bjöds soppa på läktaren för dem som ville medverka i den efterföljande spelmanskonserten. Till den hade jag tagit med mig mitt ärvda psalmodikon och presenterade det genom att berätta lite om Johan Dillner och spela en psalmmelodi, detta som introduktion till Evert Taubes visa "Psalmodikon". Detta blev ett mycket uppskattat inslag, då många varken kände till intrumentet eller visan tidigare.

  Den spontant hopkomponerade konserten blev mycket varierad och trevlig men något för lång. Programmet bjöd på olika kombinationer av fiol, nyckelharpa, klarinett, blockflöjt, munspel, ackordcittra, vissång till gitarr, solospel på gitarr, psalmodikon och körsång av kyrkokören. När vi skulle tåga in till allspelet började enstaka regndropar att falla. När vi skulle tåga ut efter två timmar var det skyfall, så alla spelmän fick stanna i vapenhuset med instrumenten och spela ut publiken.

  Jag löpte sen ut till bilen efter mitt stora paraply och blev genomblöt på den lilla biten, men hade sen i alla fall något skydd för instrumenten. På ett ställe längs vägen hem syntes det tydligt vad som var sjön Erkens gamla utbredning, ty regnet hade åter förvandlat åkrarna till sjö. Men skyfallet var mycket lokalt. I Edsbro hade det bara regnat lite lagom.

  Hemma väntade dukat bord med kräftor, gott bröd och nubbe.