I natt blir det att hålla sig vaken en del, för att följa den dramatiska valdagen i USA. Vi får hoppas att opinionsmätningarna stämmer, annars kanske vi har fru Palin som överbefälhavare över världens farligaste krigsapparat innan nästa valperiods slut. Vi får också hoppas att Obama är den ledare han synes vara, så att samtalet går före kanonerna i fortsättningen. K G hade i alla fall ett par intressanta intervjuer med sverigeättlingar i ledande ställning i sitt program i kväll. Deras invandrade anförvanter fanns bara två generationer bort, så Sverige har kanske påverkat utvecklingen i USA mer än man har klart för sig. Det var ju t.ex många svenskar som var uppskattade arbetare när  man byggde skyskraporna i New York.

Nu hittar jag inga fler. Tre pärmar med 100 sidor i varje är fyllda av alla tecknade gubbar och gummor, någonstans bortåt 1800 st små lappar är inklistrade som varierade collage. Ett delmål är uppnått. Nu finns det kanske lika många landskapsskisser i plastmappar att gå igenom.

Vår gamle vän Chaplin finns inte längre. Han levde sitt sista år i Norrland och utkämpade sin sista strid, när han skulle försvara sin lille kompis Caruso mot några påhälsande lapphundar. Vi hoppas och tror att hans år där uppe i norr var lyckligt, då han äntligen fick en kamrat som talade samma språk och lekte på samma planhalva. Han blev drygt nio år, med mänskliga mått mätt, och hann vara med om en hel del roligt. Vi minns honom med saknad och glädje. Han var en stor personlighet.

Ny dag med nya lappar. Steg ett är att få allt monterat och insatt i pärmar, så att det blir hanterbart och går att bläddra i. Där har jag kanske kommit halvvägs. Steg två är, att fotografera av alla sidorna ur pärmarna. Detta är bara påbörjat som test, med den pärmen Erik själv hade gjort klar. Steg tre blir att överföra alla bilderna till CD-skivor. Ett eventuellt steg fyra blir, att skapa en sida på Internet, där hela materialet och upphovsmannen kan presenteras. 

  Var det någon som talade om fritidsproblem när man blir pensionär? Och varför gör jag nu detta? Jo, därför att materialet har en sådan kvalitet att det borde bevaras och få ses av fler, även om upphovsmannen inte riktigt insåg det eller hade den ambitionen. Och därför att ingen institution varit villig att ta sig an det hela.