Blev bara fascinerad av hur solens sista kvällstrålar tog fram den där husgaveln ur mörkret när jag tog en promenad i skymningen.

Det skall vara syrafri kartong runt akvareller, teckningar och grafiska blad, för att dom inte skall förstöras och vittra sönder med tiden. Detta borde dom ha förklarat tydligare på konstskolan, för det hade man inget begrepp om då. Det är förstås en kostnadsfråga också. Nu har jag i alla fall börjat byta paspertoer på en del bilder här hemma, både egna och andras, som jag vill ska hålla sig ett tag åtminstone. Här är det några spelmansprträtt jag gjorde på sjuttiotalet som bokstavligen fått en ansiktslyftning. Från vänster är det Erik Sahlström, Päkkos Gustav och Viksta-Lasse.

UNT, Uppsala Nya Tidning, hade i söndags en notis om min 65-årsdag. Av de uppgifter de fått av mig personligen, hade de valt ut en samling gamla musikensembler som jag tidigare medverkat i och placerat dessa i nutid, trots att de sedan länge är insomnade.

  Den nuvarande konstellationen, musikduon "Vispeppar", som jag är ena halvan av tillsammans med sambon, hade dom istället helt utelämnat, vilket naturligtvis var olyckligt. Man vet aldrig hur stressade redigerare klipper och klistrar i det material dom har. Det har vi tillräckligt med erfarenhet av sedan tidigare.