Änteligen hemma efter lång dag med Blidökonsert. Var där före de övriga och riggade ljudanläggningen, så det var klart att sätta igång. Under övningen kändes det som om det mesta gick väldigt knackigt, men efter fikapaus i församlingshemmet gjorde vi en ganska bra konsert med endast små missar. Vissa saker känns dock ännu allt för orepeterade för att det skall kännas bra. jag fick det väldigt tight mellan mina solovisor och låtspelet, men Lennart är ju en klippa, så där var det bara att fila på. Efteråt intogs en delikat måltid på Blidö värdshus, där det surrades glatt och även sjöngs en del. Avslutade kvällen med "Trollens brudmarsch" tillsammans med Lennart. Nu gäller sömn inför morgondagens kraftprov.

Återkommen från dagens första spelning, ett litet nyckelharpsprogram för representanter för Vallonbruken i Uppland.  Det hela ägde rum i Skebo bruks fina konferenslokaler, inrymda i det gamla stallet. Det blev lite stressigt och jag gjorde dumheten att dricka kaffet före, men jag tror det gick hem som inledande programpunkt för mötet. När jag snubblade lite på tonerna i "Iskällarbacken" skyllde jag på att spelmannen hade blivit full, så blev det skratt på det. Stället var för övrigt som gjort för andra engagemang, så jag lämnade en bunt kort efter mig.

  Nu har jag lastat bilen med hela ljudutrustningen och skall ladda om till kvällens konsert på Blidö. Måste fara redan om ett par timmar för att hinna med rätt färja och vara där och rigga före övningen. Mitt i allt får jag besked att några är krassliga inför morgondagens konsert och att något nummer måste strykas. Det känns lite trist, men vad göra i dessa influensatider?

Glömde visst nämna det, att Anita Wall gjorde en fantastist fin enmansföreställning i en mycket sparsmakad dekor och med hjälp endast av två masker och sig själv. Hon är en fantastisk aktris. Söt är hon också, åren titt trots. Hon var värd alla blommor hon fick. Mitt första minne av henne var en TV-teaterpjäs på den svartvita tiden, där hon spelade raggarbrud, tillsammans med Torsten Vahlund och Jan Teselius. Jag minns konstigt nog en replik Torsten hade där i en domstolsscen, där deras framfart ifrågasattes: "Jag kör bra, alltså!" Teatern sätter märkliga spår.