Det har gått ett år sedan jag gick i pension, men blomman jag fick från kollegiet blommar ännu på salsbordet, så det känns som att det inte var länge sen. Mycket har dock hänt. Jag har fått fart på den egna rörelsen, som jag har för avsikt att fortsätta med så länge det går. Jag har startat om som enastående och återknutit en massa gamla kontakter både mänskliga och med mina gamla intressen, folkmusiken och teatern och jag har fått möjlighet att musicera mera på flera olika sätt. Jag har öppnat B & B med gott resultat och mestadels trevliga kontakter. Och det finns evenemang inbokade för det kommande året, så jag ser framtiden an med gott mod.

  I dag har jag haft en spelning för ett gäng åldringar i Danderyds församling på ett äldreboende i Mörby Centrum och sen blivit bjuden på god mat och trevligt umgänge med barn och barnbarn. Morgondagen skall inledas med brödbak och sen får jag se. Det finns flera saker som väntar. Eget matbröd har jag nu hållit mig med i ett halvår och har fått in en rutin för detta, så det är bara att köra på.

Hade svårt att somna i går kväll, då jag tagit mig en sen midddagslur, så det blev läsning till sena timmen, Sven Schollanders memoarer "Visan, lutan och jag". Jag har ännu bara kommit till barn- och ungdomsåren, men det är en fantastisk tidsbild av det sena 1800-talets högreståndsliv. Fadern hade en proffessur med tillhörande lägenhet vid Konstakademien och det är i den sfären det hela utspelar sig. Med ålderdomlig språkdräkt skildras t.ex julfirandet på ett sätt som kunde ha varit förebild för Bergmans "Fanny och Alexander".

  Som ett smakprov kan jag citera hans skildring av männens respektive kvinnornas sammakomst vid vårsupén: "Den imponerande kretsen av fruntimber, sittande kring det runda salongsbodet, var värd att se. De vida klädningarna pöste långt ut över stolsidorna och blandade sig med närmaste grannens till en mångskiftande ring av underdelar, ur vilka getingsnörda och djupt exponerade, i toppen ofta kanonlockprydda överdelar sköto upp.

  Herrana samlades kring punch- och toddybordet i kanslirummet, varifrån snart skallade skrattsalvor vittnande om att de roliga historierna, säkerligen föga lämpade för damernas öron, voro i full gång.

  Fruarna vid sina thekoppar bildade snart den sedvanliga skvallerkonseljen, där allt inom räckhåll dryftades, kalfatrades och dissekerade så, som väl ännu idag sker och som väl kommer att ske, så länge rörliga kvinnotungor finnas."  Det är kul med gamla böcker.