NNär Tove hälsar på, då gäller det att hänga med och vara skapligt rörlig, för nu går det undan. Det är en väldig aktivitet och det snackas nästan oavbrutet, mycket galematias men även mycket begripligt, om än inte rent. Tvåordsmeningar blir det ofta nu, om det är bestämda budskap som skall fram och det finns mycket bestämda åsikter om vad som skall göras. På bilden är det spargrisen som skall utfordras med hjälp av kopparsakerna från köksväggen. De är populära och tillåtna leksaker. Nasse ser nöjd ut.

  En och en halv dag försvann i ett nafs och sen får man försöka återställa ordningen på en del ställen. En sak som vi inte är överens om är, hur böckerna skall stå i bokhyllan. Jag vill ha dom längs hyllans ytterkant medan Tove tycker att dom skall vara inskjutna. Min yngre syster gjorde likadant när hon var liten och påstod att "böckerna fryser". Därför måste dom skjutas in i hyllan.

  Jag blir också så imponerad av den företagsamhet och styrka ett barn på knappa två år kan uppvisa. Det är två låga trappsteg mellan den gamla och nya delen av huset. Uppför dessa trappsteg lyfte Tove den lilla barnstolen, som hon brukar sitta på ibland. Det är en gediget byggd äldre stol, som väger dryga två och ett halvt kilo och som hon precis nådde att greppa tvärs över sitsen. Men hon tog den med sig gående baklänges ett steg i taget och funderade och prövade andra alternativ emellan. Jag blev så full i skratt, att jag hade svårt att fortsätta med det jag höll på med. Om jag själv skulle ha lyfte en sak av motsvarande storlek, i den arbetsställningen, då skulle jag ha ådragit mig ryggskott. Nu får jag ju ont ändå, utan att synbarligen ha gjort någonting speciellt, så det har väl något med åldern att göra också.