Promenaderna bjuder på ständigt nya vyer efter detta alltför tidiga vårflöde. Den annars tämligen djupt liggande bäcken mellan Sottern och Kyrksjön står nu över alla bräddar och ser till att kyrksjön förblir sjö ett tag till. Skulle det nu komma mer snö och bli ett riktigt vårflöde undrar man vart det tar vägen, när allt redan är mättat. Även grusgroparna runt vår bostad har blivit små sjöar, så grundvattnet måtte ha fått en rejäl höjning, vilket i och för sig var välkommet, då vi har grävd brunn.

Tove har varit och hälsat på morfar och då hinner inte morfar så mycket annat än att se till så att allt går väl. Men rejäla promenader blir det och lite musikövande hinns också med, medan Tove stökar runt omkring. Det är en aktivitet utan like. Men hungrig blir man och trött och då äter vi och sen sover vi. Och sen är det full fart igen.

  I går kväll blev det så, att Tove fick följa med till konsertrepetitionen också en stund, innan föräldrarna kom och hämtade, och det gick bra det med. Hon fick sitta med mig i tenorstämman och tittade förundrat på alla människor och allt runt omkring. När jag började sjunga tittade hon på mig och sa: Öööööööööööh! med öppet ö-ljud. Sen såg hon jätteförvånad ut när pappa och mamma plötsligt uppenbarade sig mitt i röran. men sen blev hon jätteglad.

  Och konserten gick bra, men kändes väldigt improviserad. Ett stycke jag skulle spela blockflöjt på, hade jag inga noter på förrän det var dags. Det är en utmaning kan man säga.