Så ramlade det in ett litet statistjobb igen för SVT. Alltid trevligt när dom ringer självmant, så jag högg betet direkt. Det skall bli någon trailer för kommande program med den norske talkshowaren Fredrik Skavland, som skall göra en serie för svenska tittare, och då behövde dom en gubbe. Jag få se vad det blir på fredag. 

Dagen har mycket ägnats åt ekonomi, annonskostnadskalkylering, jobbfunderingar och bokföring. Däremellan och under tiden har jag även sysslat med den ådrade bordsskivan och tycker att den börjar se hyfsad ut. Den blir ju inte som ny, men det är ju ett gammalt bord, så det ska den väl inte vara heller. Jag skrev visst marmorering häromdagen, men i det här fallet är det ådring. Det skall nog föreställa valnötsrotsfanér, men det är allså målat.

  Mitt försäkringsbolag meddelade mig att försäkringssumman plötsligt sjunkit från 120.000 till 30.000 bara för att jag uppnått pensionsåldern. Så mycket mindre var man plötsligt värd. Återstoden skall täcka begravningskostnaderna. Så var det med det. Tänk er för och pensionsspara medan ni kan.

  Mörkret står tätt utanför, men om två veckor vänder det, om dom inte har ändrat på det också.

Detta är en ung fri företagare på tio månader, som med oförtruten energi just nu visar hur långt hon kan nå med sina små armar. Når man inte från ena hållet kan man ju alltid gå runt och pröva från det andra. Hon testar ibland också att släppa bordskanten för en kortare stund, så snart är det full fart. Då får vi se om morfar hinner med.

  I dag är det genuint grått, och har så varit i flera dagar. Plötsligt börjar man undra, om man själv också börjat ingå i gråskalan och bli alltmer osynlig? Det är i så fall rätt motvilligt. De anstalter jag senast har vidtagit, för att bli mer synlig, är för närvarande under bearbetning på annat håll och det är bara att vänta och se, vad som kommer ut utav det.

  Har emellertid beslutat mig för, att helt ta bort mina uppgifter på ENIRO. Dels för att inte spräcka budgeten och dels för att jag tycker det företaget har krånglat till hela hanteringen, så man inte vet vad som är vad längre. Och sen alla bluffakturor i deras namn dessutom. Nu blir det Lokaldelen och hemsidan som gäller.

När jag som liten kom med mina föräldrar med tåget från småland in mot Stockholms central, då fick vi på vänster sida genom kupefönstret se "kyrkan med smöret". Det var Stockholms stadshus med det förgyllda tornet.

  Nu har jag just sett den första reprisen av en TV-dokumentär om Ragnar Östberg, stadshusets arkitekt och tillika far till Susanna Ramel, som på ett mycket generöst och levande sätt berättade om sin far och lät oss följa med på upptäcktsfärd bland Östbergs andra skapelser i staden. Har ni missat det programmet, så sänds det ännu en gång i morgon natt halv tolv. Då skall jag sätta på bandspelaren, för det programmet vill jag bevara för egen och andras del. Vilken historielektion! En eloge till upphovsmännen.

  Snacka om att det finns enskilda människor, "stora män", som lyckas sätta spår i livet som kommer att finnas kvar och gagna mänskligheten för många generationer framåt. Nu närmast väntar ju nobellfestligheterna i stadshuset.

  Ett sånt bygge som stadshuset får man ju inte hipp som happ. Man har naturligtvis gjort en del innan, som visat ens kapacitet. Men efteråt blev Östberg arbetslös en lång tid, eftersom han trampat många på tårna med detta kollosalbygge, som är det sista i sitt slag som byggdes enbart för handkraft. Alla ton av tegel har burits upp av mänskliga ryggar. Det gick så långt att han krävde att få provision på vykortsförsäljningen från huset, innan det började droppa in nya arkitektuppdrag till försörjningen.

  Efter att ha sett det här programmet kommer man att se på staden, och en del andra platser ute i landet, med andra ögon. För Ragnar Östbergs skapelser finns lite var stans och man kan undra hur han hann med allt. Se programmet.

Åter hemma i huset är det bara att ta i med det dagliga, att se om katterna, dra in ved, elda i huset, städa av det värsta, fylla på spolarvätska i bilen etc. Jag tog en kort promenad också i grådiset, men den längre får anstå tills solen återvänder. Inget förutbestämt program för dagen, vilket känns lite ovant. Men julkortshögen skall skrivas klar och adresslistan uppdateras.

Jag har tillbringat natten hos lilla Tove, varit barnvakt. Vi roade oss under gårkvällen med att skriva julkort och titta på Dansbandskampen, som jag inte direkt bryr mig om resultatet i. Men själva programmet lider av två brister. Dels känns påklistrat med det idolkopierade upplägget med en jury på tre personer, som egentligen inte har något att säga till om, men som skall sitta och ge krystade kommentarer. 

  Dels är tävlingsupplägget fel, när ett par band kan gå vidare från program till program och få allt större exponering och bygga upp en fanclub som ringer och röstar. Utmanarna får på så sätt aldrig en rättvis chans, hur bra dom än är. I går var det ju fyra väldigt jämbördiga band som tävlade. Det hade säkert varit mer rättvist med en form med kvarts finaler, semifinal och final. 

  Det som är lite intressant i programmet, ur musikalisk synvinkel, är att höra bandens nytolkning av gamla favoriter, där det ibland kan bli så, att man för första gången förstår vad en text handlar om. I går var det Shake som svarde för en sådan öronöppnare.

Det mest anslående denna dag var att jag för första gången blev stämplad som pensionär, det vill säga, att jag köpte min första bussremsa för pensionärer på SL och fick den stämplad på bussen. Jag företog nämligen en ganska snabbt planerad färd till Stockholm i syftet att hämta ett par teaterbiljetter som jag beställt, men som behövde hämtas ut i förtid.

  Inget överhängande står för dörren. Sambon har farit och hälsat på släkten. I verkstaden står saker på tork och det jag för övrigt sysslar med måste jag tala tyst om så här före jul. Så det blir "På spåret" i kväll och kanske något mer lättsamt att hålla humöret uppe med. Sen har jag åter kommit igång med korsordsläsandet, för att hålla hjärnan i trim. Nygårds i Tidningen VI tillhör favoriterna med sådana där ordlekar som: "Blir omkörda bildrullar". med svaret "repriserade". Sånt tycker jag är roligt.

Två etappmål har uppnåtts i dag och sådant känns alltid bra. Skivorna med Eriks bilder har farit per post till gamla moster, så hon får se resultatet och hela materialet till nya hemsidan har farit per E-post till webbdesignern. Nu är det bara att vänta och se hur det växer vidare med det senare. Gråvädret har stått sig, så det har mest varit att sitta inne och jobba på. I kväll blir det körövning, så jag får träffa lite folk.